SOS ALARM

Direkt från soffan.

För ungefär exakt fyra timmar sen gjorde jag det igen. En andra gång under en 5 månaders period behövde jag alltså ringa 112 i panik. Denna gång på grund att ett högljutt brandalarm som aldrig tog slut. Jag står alltså hjälplös utanför en säkerthetsdörr i min trappuppgång i träningskläder där ingen öppnar oavsett hur mycket jag plingar och bankar, på andra sidan dörren är det mörkt och brandalarmet bara tjuter. Min värsta mardröm sen första gången är att hela skiten brinner ner och att vi alla brinner inne. Minsta lilla röklukt nu för tiden och magen vänder sig ut och in. Jag vill inte vara med om det. Varför måste jag gå runt och oroa mig hela tiden? Varför händer detta just här igen? Och av någon konstig anledning är det är alltid jag som är den som upptäcker det, står där först och agerar. Ensam och livrädd.

Hur som helst, huset brann inte ner och ingen kom till skada som tur är. Det slutade alltså så bra som det kan gå den här gången också. Jag är fortfarande vid liv. Men inatt blundar jag bara med ena ögat kan jag lova. Jag känner ett behov av att hela tiden vara på min vakt. Som att det är mitt ansvar på något sätt. Om jag inte hörde, kände eller såg, vem hade agerat då? Detta gör mig galen, godnatt. 

  • DAILY

Gillar

Kommentarer